Det känns som jag under de senaste veckorna har levt i någon slags glamourös dimma av lycka.

Jag har träffa lyckliga och förväntansfulla klasskompisar varje dag. Vi har varit glada och festat, tagit det lugnt i skolan, haft klassresa, gått på studentbalen och inte minst, igår tagit studenten! Dagen var fylld av gemenskap, tal, drinkar, tårar, kramkalas, utspringning, mottagning och fest. Bästa dagen i mitt liv.

Allt har varit så underbart!

I morse när jag vaknade upp med en mycket hes röst, trött kropp, men inte minst en konstig, blandad känsla i magen. Känslan som kom över mig, antar jag var verkligheten. Det har idag börjat en ny episod i mitt liv, vilket på ett sätt känns som en oerhörd lättnad, men samtidigt väldigt läskigt och ovisst.

Nu är det bara jag som kan bestämma över vad jag ska göra.

Och jag har inte en aning.

Men jag antar att man får börja med att försöka bearbeta allt som har hänt, helt enkelt försöka ta sig ur den glamourösa dimman. För att sedan ta tag i sitt liv och komma på vad man ska göra den kommande tiden...